We had some good years together, i'm thankful for that.

 Jag kommer ihåg sist jag var hos min kurator när dom långa timsamtalen blev max fem minuter och hon sa ''jag tror inte du behöver komma hit mer sofie, självklart är valet ditt men jag märker att du mår så mycket bättre nu och jag vet att du är stark'' och här om dagen satt jag faktiskt och tänkte lite och kom fram till att jag mår bra. Jag kommer inte ihåg när jag mådde dåligt sist, när jag fick en klump i magen av att höra ditt namn eller kolla genom gamla sms. 

Det känns liksom som att jag har hittat mig själv, gått vidare med mitt liv och för en gångs skull så slipper jag att leva efter någon annans regler. Jag är med vilka jag vill, jag gör vad jag vill och jag har inte längre någon att se efter. För första gången på år så har jag insett hur skönt det är att inte behöva oroa sig över massa onödiga saker som man gör när man är i ett förhållande och den känsan är tamefan underbar. Men jag ska inte sitta och ljuga för mig själv och säga att jag glömt allt, att allt var ett misstag för det går inte en dag utan att du korsar en tanke, jag vet att jag kommer vara tacksam över att jag en dag kommer vara starkare än någonsin och bara skratta åt dethär. Men ni alla vet ju att ''the first love is the sweetest, but cut the deepest''.
 
Men det spelar ingen roll, jag må ha grinat mig till sömns nätter jag vart tvungen att sova själv, blivit lurad och så mycket mer men det spelar ingen roll. Jag hatar inte mitt ex, skulle aldrig göra det för en gång i tiden så var det han som fick mig att skratta, må som bäst, veta hur det känns att ha någon man skulle göra allt för, dela allt med och ha någon man kunde väcka på nätterna när man inte kunde sova. Vissa dagar saknar jag dig lite, men jag vet själv att det inte är värt det, för efter så många försök så har vi båda lärt oss att det räcker inte med att tycka om varann för att det ska hålla, det krävs så mycket mer än bara kärlek och jag är lättad över att de hela fick ett slut, fast de hade kunna skett på ett bättre sätt.

Men som sagt, det är ett gamalt och färdigskrivet kapitel i mitt liv, ingen avslutad bok, jag har bara vänt blad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0